GUSTAF 111 
7 
1789 ars idéer — det var dess kavaljerer , som pâ assembléerna införde Ça ira som melodien pà modet , och dess damer , som kolporterade ut jako - binernas skrifter i sina kjortelsäckar . Riksdagen 1786 , statsstrecket 1789 och konungamordet 1792 aro led i samma omdaningsrörelse , som skapar 1809 och vârt ârhundrades borgerliga och konstitutionella Sverige . 
Känslan af att med konungens bortgâng ett helt tidehvarf dog likt eri dröm , som brustit , och att nàgot nytt och kallt tog vid , gâr ocksâ som en underström genom de otaliga sorgebrefven och sorgedikterna frân 1792 . Det gamia ordet »konun - gen är död , lefve konungen ! » bestyrkes helt visst äfven under denna tronväxlings historia , och hof - män , borgare och poeter , som ännu voro otröstliga pâ Gustafsdagen i juni , glömde icke att frambära allt framtidsförhoppningarnas rökoffer pâ Carls - dagen ett halft är därefter . Men det gick i själfva verket trögt och motvilligt . Var man otymplig som stackars Lidner , künde man midt i en böneskrift till hertigen - regenten inflicka vändningar sâdana som »Gustaf var död och snillets tid förbi» . Och hur annorlunda ljuder icke klangen i deras ord , blott de i en dikt , ja , blott i ett förtroligt bref tala om den döde och hans tid . De tjugu âren af hans regering tecknade sig redan med förskönande färger , med hög luft och klart solsken , i hvilka mäktiga och leende gestalter rörde sig . Àr gâ , och ännu alltjämt kunna icke ens de kallaste och nyktraste bland gustavianerna — en praktiker som Toll eller en gammal satirisk bitvarg tili ämbetsman som