6
FRAN GUSTAF IH : S DAGAR
ett plötsligt trollslag förintar högtidsglädjen i ett sagoslott . Allt tycks ett ögonblick pâ en gâng sig likt och dock förändradt . Springvattnen fortsätta en stund att spela , musikanterna söka ännu taga upp de gamia , giada visorna , men efter hand tystnar allt : festen är oryggligen förbi .
Med skäl râdde det sâlunda redan före skottet en dof stämning af dysterhet pâ maskeraden den 16 mars , pâ den svenska rococons sista fest . Asses - sorskan Qjörvvell , den gamie bibliotekariens eljes sä gladlynta fru , som i sällskap med sin son besökte redouten , kände icke igen sitt folk . Man fick »inga masquer en train» , och det râdde en »silence morne» öfverallt pâ operahuset , som redan gömde sâ mânga minnen af högtid och yr glädje . Men denna »silence morne» räckte sedan öfver Sverige icke blott i dagar och veckor , men i âr . Detta mord var i själfva verket ett revolutionsdatum : dagen borde egentligen benämnas den 16 Ventóse .
Ty genom denna dag krossades livad vi kunna kalla Sveriges ancien régime . Svenska rococon var död , storhetstidens sista strimma af aftonrodnad borta , och vârt adertonhundratals grâ och borgerliga arbetsmorgon bröt in . Ty liksom konungen själf , utan att kanske märka det , genom sina sista rege - ringsârs anslutning tili det tredje ständet och genom den framgâng detta därigenom vann i klasstriden , befrämjade just de revolutionsidéer , som han sâ djupt afskydde , gick äfven den sammansvurna adeln halft omedvetet det tredje stândets ärenden . Sä för - virrade voro förhällandena , att det var högadeln , som i Sverige ifrigast och företrädesvis omfattade