GUSTAF III . 
Fâ tilldragelser i den svenska historien hafva varit af en sà djupt förändrande verkan som den Idus Martiae , den olycksdigra fredag den 16 mars 1792 , dà lönnmördarens pistol gafSveriges siste store konung dödsskottet . Andra svenska monarker hafva som han ryckts bort genom en plötslig och bräd död , men deras tidsande har öfverlefvat dem , deras strider kämpats vidare och de sträfvanden de burit fortsatts . Gustaf Adolfs och 1600 - talets svenska storhetstankar dogo icke vid Lützen , men buros af blàgula flaggor och inspirerade vapen vidare och vittnade längt därefter om den dödes planer och drömmar och om den vingkraft han gifvit sitt land . Med Gustaf III gick med ens ett helt tidehvarf i grafven , med sol och skuggor , med sin glans och sina egenheter , med allt det ljusa och stora öfver sitt hopp och allt det rika och sprittande öfver sitt lif , som förlänade äfven hvardagen en prägel af fest . Den , som i bref , aktstycken och tidningar studerar âr 1792 : s historia , fattas , när han kommer tili mars , af en beklämning , endast jämförlig med den , som understundom skildras i sägner och äfventyr , när