32 
FRAN GUSTAF III : S DAGAR 
halft stoisk , halft epikureisk filosofi , som lät dem lefva med mera leende och dö med mera fattning , främmande för allt det fördjupade och darrande , som vârt ârhundrades lidelsefulla subjektivitet väckt tili lif . Man blir under studiet af franska revolu - tionens historia ständigt förvänad af att se , med hvilken pâ en gâng sinnesstyr^a och brist pà djup i känslan l'ancien régimes adelsmän med en artighet eller ett epigram pâ läpparna gingo sin undergâng till mötes . De skildringar , vi äga frân Gustaf III : s dödsläger , lâta oss föga ana , hvad som för - siggick i människans inre . Vi se för oss monarken , som än i det sista bevarar omtanken om den spira , som glider ur hans hand , och världs - mannen , som under plâgorna och in i döden iakt - tager samma oklanderliga etikett och samma älsk - värda behärskning som alltid . Sä slutade Gustaf som hela det adelssekel , tili hvilket han hörde och hvars färgrika skimmer legat varmt och strâlande öfver heia hans lefnad . 
Men de olika stämmor af tadel och kärlek , som alla de sista âren sâ olika bedömt hans minsta handlingar , de fortforo med sina stridiga domar . À ena sidan fröjdades man öfver , att »den bedräg - ligaste och trolösaste» bland människor var borta , och i ümhjärtade adelskretsar frâssade man ât Horns känslofulla försvarsskrift och applâderade martyren Anckarströms »frimodighet» . A andra sidan fann man , att konungen ryckts bort ! >Svea rike tili stor skada och alla ärliga svenska män tili den mest hjärtfrätande sorg> . I städernas borgarfamiljer samlades man och grät . »I gär afton» , skrifver