GUSTAF III
31
sökte i stallet honom själf i hans eget land och forde den tändande träden tili fänghälet pâ det vapen , som skulle döda honom . Till frihetstidens gamia partiagg , tili adelshatet frân 1786—89 och den privata hämndkänsla , som alltid hvässar dolken i komplotter , kom den rousseauska replublikanismen som den sista râgan . Det var den tidpunkt , dà den unge Hans Järta berättar , att han sof med jakobinmössa , och af konungamördarna var den »ömsinte» Claës Horn en varm vän af förbrödrings - idéerna , och Anckarström själf hade ju uppfostrats »halft à la vieux Gothique och halft à la se a u» . Som slutlänken i den lânga kedja af bittra lifserfarenheter , hvilka omformat Gustaf III : s inre , kom sà lönnmördarkulan .
Om nâgonsin , hade konungen under de lidandets dagar , som nu följde , haft orsak att grubbla öfver lifvets hârdhet . Ty allt ifrân hans första ungdom hade beständigt under den yttre glansen och fram - gângen , under alla de brokiga händelserna , före - tagen och nöjena flutit genom hans inre den kalla ström af bittra lifserfarenheter , som ville tvinga honom att se lifvet , icke som en poet , med af svär - meri beslöjad blick , men som en handlingens man med örnens skärpa i ögat . Och hur borde han icke , tycker man , hafva isats af denna verklighet , inför hvilken alla hans drömmar och all den opti - mistiska tro pâ människorna , som han delat med sitt sekel , oblidkeligt störtat samman ! Men att göra dylika öfverslag öfver sitt lif tillhör mera 1800 - talets själfbespeglare än 1700 - talets pâ en gâng grundare och spänstigare människor . De hade i blodet en