GUSTAF III
27
att det var nâgot brüstet i den kanske primitiva men djupa och starka samhörighetskänsla , som bildar ett fosterland . — Detta gällde icke blott armén i Finland . Hans korrespondenter frân holm berätta , att adelsmän och afskedade officerare höllo fest pâ Liljeholmen , sä snart de svenska far - tygen uppsnappades af ryssarna . Konungens egen utrikesminister utmâlar i bref till hans egen der och amiral icke utan välbehag monarkens förtviflan och abdikationstankar , och den tillgifne brodern läser sannolikt ocksâ dessa skildringar icke utan hemligt välbehag ! Ett ögonblick var Gustafs vilja som förlamad och all hans moraliska . motstânds - kraft slut . »Stackars kungen talar pndàst om att abdikera och tänker blott pâ medien att kunna göra det utan att svälta ihjäl . » Helt säkert hade man hellre velat , att Gustaf vid denna tidpunkt , liksom Fredrik den andre efter nederlaget i Kunersdorf i det lilla färjkarlshuset vid Oetscher , sett själfmords - tanken djupt in i ögat , än att han talat om att köpa hus vid boulevarden i Paris ( ej i Rom , där han aldrig skulle kunna blifva sä ryktbar som Kristina ! ) . Men hur fort väcktes icke áter all hans kraft och beslut - samhet tili lif ! Dock , dessa auigustiveckor vid Kymmenegârd och Högfors , dä konungen om kväl - len gick öfver pâ sin jaktAmphion och lät indraga landgângen , osäker i sitt eget läger , de afsluta den inre utveckling , som af en vek svärmare gör en hârd , desillusionerad och maktsjuk man .
Riksdagen 1789 och dess statshvälfning är den närmaste följden af denna tilldragelse i konungens lif . Han genomdref , som en utländsk historiker