26 
FRAN GUSTAF III : S DAGAR 
iian var i djupet af sin varelse , verkade de gamia svenska familjenamnen med en oemotstàndlig troll - kraft . Pâ nytt tyckte han sig sviken och bemött med otack . Pâ nytt kände han ensamheten och den kalla fiendskapen lägra sig rundt omkring , och áter genomgick han en af dessa kriser , som beröfvade honom hopp och illusion . J . G . Oxenstjerna be - skrifver pâ ett märkligt stalle i en af sina dagböcker denna process i Gustafs väsen . »Hans ovanliga sinnesoro förvandlades tili en hârdhet , som nu blifvit ett lynne . » Det kom nàgot människo - fientligt in i hans sinne . »Den , som en gâng varit sâ älskad som han , künde aldrig àtertaga hjärtan , som slitit sâ starka band , och h , ade intet mer a 11 V ä n t a . » 
Sä grep han efter kriget som efter räddning , och han började det icke utan grund . Ännu âr 1786 hade ryska intriger pâ gammalt vis spunnits under riksdagen . Det gällde att en gäng för alla göra slut pâ dessa inblandningar . Men först nu skulle han fâ känna hela vidden af sin ensamhet och erfara den bittraste oro och förtviflan , som en furste kan genomgâ . Midt ur drömmar om segrar , vunna som i finalen pâ en opera , och triumfer med röfvade standar och âtervunna provinser , förflyttades han till den hârdaste verklighet , som icke blott räckte honom förödmjukelsen af egen oerfarenhet men äfven vanmakt och förräderi . Alla dessa officerare , som tiggde afsked och ropade' pâ riksdag för att vara modiga pâ riddarhuset och fâ »likvidera» nya och gamia räkningar med konungen , heia den kedja af subordinationsbrott , som följde , de visade ,