256
FRAN GUSTAF II I : S DAGAR
ocksâ pâminner om 1700 - talets humorister . Man läse exempelvis följande skildring af sonen Carls hushâllerska : »det är ingen fager mö , nej , en table Antique , den enda meublen uti heia min Sons nya Etat , som väckte hos mig en liten släng af Mjältsjukan , t - y tili sina redan anständiga är har hon en mägta trist uppsyn . Om denna allvarliga ung - karlspiga har et sä uppbyggeligt utseende , har hon ock et alldeles motsvarande namn , och heter Au sti na , min bekantskap med henne är ännu sä liten , at jag icke vet , huruvida hon i stöd af detta sitt namn agerar Kyrkoläserska uti nägon af vâra nya secter» . Utsökt fina i känslan äro hans smâ skild - ringar af fâglar , blommor och fjärilar , hur han t . ex . hittar en »sommarfägel» inne i sin solitude , strör ât den af fjolârets blomster i fönstret , men dâ den ej trifs , ger den fri och önskar den »friska Blomster och unga Papillionnetter att leka med» . Ovanligt finkänsliga äro ocksâ hans smä naturskildringar . Hur ligger ej ett skimmer af den första vârdagen i rader som följande : »Första vackra söndagen van - drar jag tili Djurgârden för att där uppleta och plocka den späda B 1 â - eller Hvitsippan , som nu visar sig . De växa pà högländta skogsängar , hvar solen mäst kan verka , äfven i Lundar vid Källdrag och Rännilar . Vi skola söka detta ârstidens första enkla offer . Blomman är icke myeket lysande eller mâng - bladig , men vacker och liknar oskulden» . Med enkla och darrande ord skildrar Gjörwell sâ ârstidernas växling , frân knoppningsmânaden till »föret skall komma och fullmânen lysa klar och skär» , och orden hafva nägot af Stockholmsnaturens eget ljusdunkel