Full text: (7)

GUSTAF III 
25 
och otâlighet i konungens personlighet . Nervöst och icke alltid välbetänkt griper han in i statsarbetets gâng , afskedar de äldre râdgifvare , som verkat hej - dande pâ maskineriet , och utväljer andra , framför allt rörliga och tjänstvilliga redskap för hans egna planer . Han brinner af begär att gripa in i Europas öden och drages af oemotstândlig tjusning mot den dâvarande världens brännpunkter , mot de ställen , där man kände den europeiska politikens pulsslag . I sin diktning lefver han i Sveriges storhetstid , och dessa höga gestalter , omgifna af krigsbuller och heroism , egga hans ärelystnad . Plötsliga explosioner inför hans gunstlingar och äfven inför andra vittna om , hur brännande äregirighetens fiamma strâlade öfver hans drömvärld , helst som han kände det spirande missnöjet omkring sig som en maning till förstummande och döfvande bedrifter . Sä kom 1786 ârs riksdag , olyckligt föregängen af hungerâr , om hvilka kyrkoherdarna frân landsbygden gifva hâr - resande skildringar i sina ämbetsberättelser . I mânga trakter lefde man pà ett nödbröd , bakadt af hö och ljungfrö , halm och bark , och det bettlades om smol - ket i kreatursbâsen till näring . Att bönderna voro missbelâtna var förklarligt nog , helst ju konungen , trots den gamie biskop Serenius' visa afrâdande , rört vid deras ömtäligaste punkter , »religionen och bränn - vinspannan» . Men äfven pâ riddarhuset möttes han af en systematisk opposition — det var adeln , som öppet begynte mot konungen den kamp , som först slutade 1792 , och konungen kände sä mycket större grämeise häröfver , som han i stândsstriden alltid tagit adelns parti . Pâ en aristokrat och poet , som
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.