220 
FRAN GUSTAF III : S DAGAR 
för att tili sist i herrnhutismen finna den känslorusiga religion , som gaf honom frid . Med tafatta och rörande ord beskrifver han sitt ynglingalifs strider , hur han kämpade för att komma tili den inre om - vändelse , som enligt pietismen var den religiosa lyckans begynnelse . »När jülhelgen var förbi , » heter det , »satte jag mig före att mellan t e r - m i n e r n a omvända mig . » Detta själftväng lycka - des begripligen icke . »Jag resolverade därför tili slut , att láta Gud gjöra , som han behagade , ty jag trodde honom sä tili vida om godt , att han ville min salighet och att han säg det jag ej längre künde lâta saken trainera ut pâ terminen» . Efter en nattvardsgâng 1749 bände det honom ocksá — just pâ Lilla target i Lund — att den uppenbarelse , efter hvilken han sâ törstat , fyllde hans själ , och »den himmelska frid , som dà alldeles intog och för - ändrade mitt hjerta , kan ej med penna och bläck beskrifvas» . En utländsk resa ( 1750—51 ) till land och Frankrike skulle afsluta hans studier , och härunder fick han en känning af tidens tvifvel , sä stark , att han »knappt ville tro att en Oud var tili» . Dock blef efter en kort tid »Quds sanning och näd mästare öfver bâde mitt förständ och hjerta» . Nu öfvergaf han tanken pâ att blifva präst , och hem - kommen ingick han i brödraförsamlingen , som sam - lade alla de veka och svärmiska , hvilka erforo den religiosa känslans horror vacui inför tidens alltjämt växande skepticism . När han kom in pä Stockholms redd , var den första af hufvudstadens märkvärdigheter , han frâgade efter , Skeppsholms - kyrkan , Tollstadius' kyrka , i hvilken heia den svenska