SVENSKT FAMILJELIF I SLUTET AF 1700 - TALET 217 
mening tungt att tillägna sig , ty hans egen piktur är mer eller mindre »kinesisk» . Man tänker pâ inskriptioner pâ teburkar , när man dechiffrerar dem , och ovillkorligen ser man den evigt skrifvande bibliotekarien för sig som — hvad han egentligen rninst af allt var — en litterär mandarin med hâr - piskan i nacken och tuschpinnarna i handen . Här är emellertid blott meningen att gifva en kort skiss af hans privata lif , nâgra data och anmärkningar , för att lasaren skall förstä hans position , hans lynne och hans existens . 
Det första kapitlet i Gjörwells historia inleder med en stämning af skam och romantik hans till - varos borgerliga och sentimentala dygderoman . Han var en oäkta son ■— fadern var Christoffer Feif , adiad Ehrensparre , - j - 1767 , en typ för en gammal - svensk knekt , slutande sin bana som öfverstelöjt - nant och godsägare i Skâne . Han gifte sig med Christina Ingelotz och hade med henne — 13 barn . En följd af bref till sonen utom äktenskapet skil - drar honom väl , i ett spràk styft och kärnfullt som en krigsrapports ; med en hand mer van att hâlla kring värjfästet än skriffjädern har han där skildrat det olyckliga finska fälttäget — särskildt karaktär - ristiska i sin rättframma stolthet äro de ord , med hvilka han afböjer Gjörwells förslag att publicera nâgra bref om hans tappra deltagande i 1740 ârs finska kampanj : »den hedern , som mig tillbiudes ähr ganska kiär och Sensible för en Person , som är full af vanité , men som iag tanker att sluta mina dagar här bakom berget ( egendomen Dybeck ) , mâ mina fâ och ringa förtienster döö med mig» . Denne