THORILDS DISPUTATION 
123 
som synes af ett bref till Heurlin den 20 aprii 1787 , inför professor Berch primo loco , pâ svenska ; »med et auditorium , som man behagade kalla sä stört som kungens . Det var at leka med en Respondens och läsa upp et par orationer , som ingénieur Lidstrand kailade at tala som en kejsare» . 1 maj samma àr , dâ Gustaf III var pâ ett af dessa fiera dagars besök i universitetsstaden , under hvilka han med ett intresse som väl ingen annan svensk monark följde den akademiska undervisningen och ähörde alla slag af dess öfningar , var Thorilds rykt - barhet som talare och debattör sä stor , att konungen , som ju förut kände honom genom hans vältaliga och öfverspända memorial »Om det Allmänna För - ständets Frihet» , önskade höra honom . »Genom professor Fant och en sin hofjunkare» uttryckte han hos Thorild sin àstundan och lät vid en disputa - tionsakt âtminstone tre ganger bedja honom att visa sig . »Men» , skrifver Thorild tili Tham den 18 juni 1787 , »jag gjorde intetdera . Dessa acter anses af alt stört och allfvarsamt folk för Bouffonnerier ; det var ej jag , som borde vid första vink deltaga i dem . Jag säg i detta nâgot af en servile plaisance , af et lycksökande . Och om en kung vil se nâgon , som han ärar , sâ har han altid et tillfälle , som är värdigt» . Det öfverraskar — som Atterboin redan anmärkt — att Thorild , som förut liksoin efterât deltagit i disputationer , nu med ett nekande och en föraktfull axelryckning skulle besvara Gustaf III : s önskan att fâ se honom uppträda . Men att Thorild vid denna tid sedan länge tillbaka med en blandning af abstrakt republikanism och fron -