12 FRAN GUSTAF III : S DAGAR
anekdot , att han icke med sin orubbligt allvarsamma censorsmin inflätar dem i sina »historiska skrifter» . Han har ett raseri att veta allt , och det ehuru han icke obetydliga tider lefde pá landet , längt frân hofvet och händelsernas skâdeplats . Icke en knapp - nâl fâr falla till golfvet â nâgot af de kungliga lust - slotten , litan att han vili veta af det och — dekla - mera . Och ej nog därmed : hela färgläggningen är gjord med naiv egenkärlek . Man ser detta särskildt i skildringarna af samtalen pâ tu man hand med konungen . Alltid är det monarken , som är obetänksam eller förgär sig , ( trots hans berömda förställningsförmäga ) , medan Fersen ständigt be - varar sanningsvittnets oryggliga stândaktighet . Löj - ligast ter sig detta kanske i skildringen af Fersens fängelsetid i Fredrikshofs slott 1789 . Nâgon tressant romanfänge i Venedigs blykammare kan icke med större patos redogöra för hvarje halftimme af sin tid , än Fersen för sin vistelse i sina bekväma med gyllene rococo - möbler utstyrda slottsrum , i hvilka intet saknades — icke ens en motpart för eftermiddagens piquetpartier — och där den arme fingen efter supén i lugn och ro künde mediterà öfver »despotens grymhet» , medan han , som han berättar , sysselsatte sig med att »dressla sidenlappar tili stoppning af en sidenväst» .
Lika litet sympatisk förmäga att förstä konungen röja Adlerbeths berömda anteckningar . Ingen af tidehvarfvets vittra män var tili heia sin själsriktning sä motsatt Gustaf som han . De gamia romar - skaldernas öfversättare hade själf nâgot romerskt sträft och strängt i lynne och uppfattning och en viss