THORILDS DISPUTATION 
119 
ankörnst til Upsala är icke särdeles boni otninis . Han följer här samma method som i Stockholm , samlar studenter i conventiklar , skaffar sig admi - rateurer och tilskapar fantaster . Jag har dock icke hördt , at han uppenbart häcklar närvarande nistration ; han nöjer sig at uptäcka fei hos smàtt folck och i synnerhet hos Professorer , at häckla lagboken , som skal vara ganska felaktig , äfven som Montesquieu detta later väl icke sä far - ligt , men under alt detta bibringar han i hemlighet en sorts enthousiasme , talar om friheten pá et narr - aktigt vis i synnerhet den ängelska , som han dock synes ganska illa känna . Jag älskar friheten sâ högt som nâgon men tror at all slags fanatique den mâ vara poetisk eller andelig är farlig i et samhälle och et godt värktyg i en felons händer at stifta allehanda oredor . I det afseende vore väl om Thorild pâ nâgot godt maner künde fâs här - ifrân . Han har redan bibringat sina galenskaper ät nâgra gossar , bland andra den Malmström ( P . M . , sedermera kgl . bibliotekarie ) , som Herr C . R . känner och som af sig sjelf är nog fallen at blifva romanesque . Han vil först blifva juris Doctor och sä öppna en juridisk schola utan tvifvel för lag - stiftare , men jag hoppas , at denna sottise liksom andra gär öfver efter en kort tid» . — 
Men hyste de akademiska lärarna misstro tili Thorild ätergäldade han detta med ränta . Hur illa han trifdes i Uppsala , och hvilken föraktlig krâk - vinkel af världen , full af kryperi och skolastik , han fann universitetsstaden vara , intygar heia den följd af bref , han mellan aprii 1787 och sommaren 1788