EN ANNANS UR . 
Det var en af de första vackra majnätterna . och ehuru uttröttad af en läng dag lâg jag timme efter timme och vred mig i min säng utan att för - stâ , hvad det ki^nde vara som hindrade den sä efterlängtade hvilan att komma . Slutligen räknade jag ut , att det var klockan pâ nattduksbordet , som höll mig vaken . Det var icke mitt eget lilla ur . Det hör jag knappast om nätterna , sä läginäldt täljer det minuterna , sä stilla gär det , med en rytm , jämn och regelbunden som ett slumrande barns andetag . Men jag hade pâ grund af en reparation mâst af urmakaren lána ett annat , och detta främ - mande ur med sin dofva och stötiga gâng var det , som icke lät mig slumra in , utan besynnerligt ängs - lade och pinade mig . Hur brüstet och förstämdt var icke dess ljud , hur mödosamt och tungt full - gjorde icke verket sin skyldighet och släpade den trötta visaren rundt . Ovillkorligen tryckte jag hän - derna mot mitt eget hjärta och undrade , hur länge det skulle orka gâ . Men den främmande klockan , det gamia piatta fickuret med sitt slitna gram i boetten , lät mig hela majnatten höra en pkänd stämma tala .