DEN GAMLE SKALDEN 
257 
kvinnans famn . När han pressade det tunga hufvu - det , i hvilket inbillningen diktade och arbetade löst och mekaniskt som en piskad snurra , mot en kvinnas barm , kände han sig först som fâgeln i nästet . Lifsdriftens musik , som gjort honom tili skald , ljöd âter för hans öron , och i takt med rytmen af hennes hjärtslag , med metern öfver hennes sig häfvande bröst , klingade âter versen i hans själ med stolt glömska af allt . Se , därför irrade han än en gâng , skalden af Guds nâde , och sökte ett sköte , mot hvilket han künde hvila sitt hufvud , bland gatans lefvande afskräde . 
Han hetsade sig själf vidare och kom in pâ en bigata , dar gamia änkenäder bodde i stela , tysta hus , men dar instinkten fiera gânger fort honom tili goda möten . Och se ! Han hade icke väl gâtt tre steg , förrän en kvinna kom emot honom , läng och stolt , med dyster glans öfver de svarta ögonen . När hon närmat sig , iakttog han öfver hennes ansikte det bleka skimmer , som frân en eklärering inifrân , hvilket kännetecknar ömma och lidelsefulla kvinnor . Pâ ett ögonblick blef han tio âr yngre . Det kom elastik i hans steg . Han tog af hatten . 
»Min sköna fröken ! » 
»Jag är hungrig och frusen ! » Svaret kom hârdt och tonlöst . 
»I gudar . . . en sàdan kvinna lâter detta lumpna tidehvarf hungra ! Näväl , vi skola äta , dricka och vara giada . » 
Det ljöd en sâdan lycka genom hans ord , att kvinnan blef bestört . Hon fäste pâ honom sina 17 . — Levertin , Sista noveller .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.