Full text: (6)

256 
SIS' ] 'A NOYELLER 
jag själf voro parias , utanför lagen , utstötta och föraktade . . . » 
Nu slog klockan fiera dofva slag . Den gamie skaldens hänförelse började förflyktigas med vin - ruset , som vinden fläktade bort , där den allt sträf - vare med svaria böljors köld slog in frân hafvet . Stjärnorna höjde och sänkte sig mellan flygande moin , och bladen störtade i tunga hvirflar ut frân torgen pâ den öfvergifna gatan . Flickorna uppmärk - sammade icke längre den gamie kuriöse herrn med den stora , tegelröda näsan och de hvita musta - scherna , som gick efter dem , mumlande för sig själf . De spridde sig och försvunno . När den gamie skalden ändtligen med nyktra ögon började söka ett sällskap , sammandrogs hans hjärta af medlidande och vämjelse . Var detta hans diktade kvinnor , dessa lastens hjälphustrur med den handtverks - mässiga likgiltigheten öfver härjade drag eller dessa unga sminkade och málade med sin grätfärdiga fräckhet ? En svart förtviflan föll öfver hans själ . Med ens kände han sig utblottad pâ allt , ocksâ pâ de fagra , förskönande ord , som voro hans enda rikedom . Obönhörligt skarpt säg han för sig sin förbrända existens . Ty han var en gammal skald i benämningens rätta mening , ensam , förkolnad och fattig och hade öfverlefvat sin diktarkraft , sitt rykte och sina illusioner . Hvart ville han hän i natten ? Hem ägde han icke . Hvem künde kalla hem den tränga golfytan högt uppe i kasernhuset , där han bodde som i en skräpkammare , fylld af vrakspillror frân allt det brustna och förgängna . Egentligen hade han aldrig ägt mer än ett hem i världen —
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.