ETT NOVELLFRAGMHNT .
I en korrespondens frân mig själf , som jag fick igen efter en väns död härom sommaren , läg ett litet novellfragment . Det bestyrkte , hvad jag alltid trott , att han for sig själf sysslat med diktande , utan att bry sig om att publicera nâgot .
Det här meddelade lilla styeket är ocksâ för ringa för att därvid fästa ett nytt namn . Nâgot det minsta spâr af litterär ärelystnad — eller nâgon annan sorts ärelystnad — fanns dessutom ej hos honom . Sä trycker jag dessa rader anonymt , där - för att de synas mig teckna en typ och möjligen ocksâ kunna gora intryck pâ andra .
Min döda mor hade de pâ en gang mjukaste och tunnaste händer jag känt i världen . Jag kan ännu , om jag sluter ögonlocken , känna hur de smekte mig , när jag var litet barn och hon badade mig om aftnarna . Jag kan ännu nâgon tyst kväll , dà det är mörkt och regnet faller sakta , somna in med känslan af , att hennes händer stoppa täcket om mig och med en sista strykning öfver pannan — lätt som snuddandet af en dunig vinge — lämna mig ât barndomshvilans ro .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.