HOFMANNEN . 
Jobsposten om Kongliga Kammarherren Baron Fredrik Ungern von Sternbergs plötsliga fränfälle hade ryckt ur en päbörjad sommaridyll med fil - bunke , smultron och prosten Drysenii Lisa - Lotta , Kammarherren hos Hennes Majestät Drottningen , Grefve Jean - Jacques Bunge . Hals öfver hufvud hade han lämnat Elfsjö slott , âkt natt och dag , och nu höll han pâ att spränga pappa Priitz' skjutskrakar frân Fittja för att innan aftonen hinna tili holm . 
Ungern hade varit Bunges bäste vän . Ungern hade tagit löfte af honom vid deras sista möte , att han skulle bränna papperen i hans secrétaire , om nâgot hände . Mon Dieu , hvad skulle hända ? Oh , mon cher ami , hvem vet , när allas vâr grande tante Clotho approcherar med sin sax ? Och Ungern hade lett litet besynnerligt , tyckte Bunge , men Ungern log alltid pâ sista tiden , och Bunge hade upphört att grunda pâ - meningen i alla dessa leenden . Och nu var han död ! Bunge ville icke tro det , som folk pâ sjukhus ej tro , att de terais . 
Ungern och han hade samma dag dragit de hvita pagestrumporna pâ , samma dag första gângen