34 ROCOCONOVELLER 
i pastor Lütkcmans Inträdespredikan om Christne Lärares embetsplikt , ett sorl af flickröster , som gal - nades och skrattade , erinrande mig om Horats »fnitter ur vrâarne» . När jag koxade ut , säg jag fyra unga fäntor , som fnissade och hoppade kring en tjock oldmor i enorm ärtgrön roberonde och med en grinig näsa i ett rundt ansigte , sä hon liknade gubben i man . Flickorna nämde henne Tante Gustel . De sprungo och sqvätte ikring henne som tättingar , slogo hvarandra natthugg och lutade sig öfver re - lingen sä vattnet stänkte upp i deras ansikten och löste deras rouge . Fäfängt klappade gumman i sina tjocka händer och ropade : »Täubchen , Täub - chen , Donner Wetter ruhig , wenn sie nicht ruhig sind , steige ich aus . » Men som skeppet var midt i Elben med vatten rundt ikring , giorde denna ho - telse ringa eller ingen verkan . Töserna fortsatte sitt nojsande och sina agacerier . Jag künde ej lata bli att se pâ den yngsta , täckaste och yraste af dem allesamman , Lieschen , allt för söt med sina smilgropar under en schäferhatt med coquelicot och kort hvit netteldukskiol med Vergiss - mein - nichten . Hon liknade gudinnan Flora , med kinden nypt rosig af Zephyren , pâ taflan i landshöfdingen och herr baron Coijets bibliothèque , där hon stod och gungade med smalbenet i hvita strumpor och smâ fötter i smâ grâ skor , sâsom när man är prête för inledningsreverensen tili pas de rigaudon . Hon gnolade pâ sin egen behageliga lilla melodie : 
Die Tíircken Haben schöne Töchter , Sie können lieben jeder Zeit .