MATHIAS WALDIUS' UTLÄNDSKA RESA 33 
Mitt hjärta evigt ömt , til Er i tankan flyr , 
När vâgens svarta kam vili lefnadsskeppet skölja . Och rosen , som i blom jag pâ min kosa ser , 
Jag plockar blott för Er . 
Om jag ägt min Brors fjäder , hade jag bâde artigare och med en amplitude värd det höga ämnet i en läng carmen luctuosum celebrerai min affärd och mitt hjärtas sensibla afsked frân sin enda vän . Men det är ej jag , som unnats dricka ur den heliga källan , och nectarpokalen stâr blott til min egen broders disposition . Ergo skall jag lielt simpelt och enfaldigt berätta mina händelser pâ Briggen Frohe Jeanette mellan Götheborg och Amsterdam . 
Pâ vägen tili Hamburg fick min svaga person pröfva alt det vilda hafvets raseri , och min buk knorrade öfverljudt öfver at nödgas att gifva ifrân fsig all sin egendom . Hur skrifver ej redan Homer : 
Menniskans herre , den obeveklige magen . 
Dessemellan discuterade jag promiscue i lä pâ babolsgatan med dr Knoblauch , en prestman , men nâgot bigott och unken . Han gick af i Hamburg , som var en stor och mörk stad , där tunga vagnar trängdes pâ de smala och osnygga gatorna . Där sâgs füllt med fruntimmer och pigor klädda lika präktigt som s ina husbondefruar , och nickandes mot sjömännen och de resande , väl vana vid , at de hade fiera riksdalrar at förstöra . 
I Hamburg skulle vi i stället för dr Knoblauch fâ nya passagerare , och tili min häpnad och be - störtning hörde jag , när vi lagt ut , i cajutan , där jag satt och läste ett skönt och hiärterörande ställe 
3 . — Levertin , Rococonoveller .