TRÂDGÂRDSGÂNGEN 239 
och jag skulle halla mig här i parken . Det är skogen därborta , ser du den icke ? Du kan icke drömma , hur underbar en sâdan stor nordisk skog är ! » »Hur är den dà , din märkvärdiga skog ? » »À ! Icke som den du gâtt i därnere i ditt land med ljusa , grâ Oliver och lugna pinjer och sol , ro och glädje öfverallt . Nej , min skog är sig aldrig lik . Den växlar frân minut tili minut och lika ständigt växlar suset , som spelar i dess toppar . Den är hemsk och ljus , den är dyster som för - tviflan och glad som en bröllopsdag . Allt finns därinne , allt : dödens kummel och lifvets rinnande källor , trasten som sjunger och ormen som hugger , Rübezahl , lustigkurren med sina tusen puts , och Merlin , som somnat i grottan öfver all världens visdom . Där finns allt , Marianne , man märker först , när man kommer dit in , hur vid den är , och hur man i den kan gâ vili och finna hvarann tili sina dagars ände . » — 
»Sä för mig dà in i din skog , » hviskade hon sakta och tog sin makes arm . 
Medan de talat , hade de gâtt igenom heia den lânga trâdgârdsgângen , förbi bollplats , mull - bärsträd och kärlekstempel , och samman sköto de upp den tunga grindens rostiga rigel . Sä gingo de öfver den bleka hagen , där augustisolen brände utan skugga och det skurna gräset stack , där torparbarnen sutto vid vägkanten och fäste slingor af ljung och vilda blommor kring linhufvudena , och sedan kommo de in i skogen . —
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.