Full text: Rococonoveller (5)

236 > ROCOCO NOVELLER 
Hon smâlog svagt . 
»Kanske jag är en stengudinna ocksâ . Ibland känner jag det nästan sä , och när dagen öm mor - gonen klappar pâ och solen vili titta in genom mina fönsterluckor , frâgar jag mig själf : hvad vili dagen mig , som intet har att gifva den ? . . . Och ändock skulle sâ mânga af mig begära sin lycka ! Och nu du , du med de ständigt sträckta händerna . Det undrar jag mest öfver af allt , att just du ville göra mig till din . . . » 
»Det kommer sig väl däraf , » svarade han , i det han fortsatte att tala i bild , som om förblomme - ringen öfver orden gjorde förklaringen lättare , »det kommer sig väl däraf , att jag är en obotlig fantast och diktare och som alla sâdana dârar hör till den olyckligaste arten af alla varelser , halfgudarna , de som i lika delar äro danade af sky och stoft , och ) ika outrotligt bära i blodet âtrân efter gudarnas sollycka och all människans svaghet och trânad . Osaliga äro halfgudarna frân födseln . Daggen , som dryper ur deras fäders , gudarnas , bägare , blir grât , som förtär deras hjärtan , och när de sträcka sig efter himmelen , fânga de dimbilder , som försvinna lik rök ur deras armar . De känna sig skapade tili segrare och de varda hvart bländverks tokar . Likt barn förväxla de sina begär , gripa stenar i stället för bröd och byta sig gift för . honung . Sâ áldras de för bâren , plöja mark i fiendeland , göra hânet till bordsvän och sängkamrat och förbränna sin ved för kölden . » 
Talarens häftiga ordström tystnade , och han sag med sina oroliga ögon genom trädgardsgangen ,
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.