Full text: (5)

TRÂDGÂRDSGÀNGEN 235 
aktig härklädsel af hvit tyll , och lifvet var drape - radt ocksâ det i ett rikt moin af hvit tyll med vecken upphâllna pâ vänstra skuldran af ett spänne af kaméer i en uppfästning , noggrant efterliknande en gammal vasmâlning . Netteldukskjolen föll sid och slät som en mantel frân de starka höfterna . Man undrade ej öfver hennes âlder , och knappast öfver hennes lefnadsöden — hon var en uppenbarelse af kvinnan i sin fulla blomning , och blott med svâ - righet künde man tänka sig denna skönhet vare sig i knoppning eller förvissnande , sâ fullkomligt och strâlande fyllde den sin norm . 
De bâda makarna gingo steg för steg , inbe - gripna i samsprâk . 
»Du förstar mig icke , Marianne , » utropade öaron Bernhard och hans röst darrade . 
»Nej , jag förstär dig nog icke , » svarade hans hustru med en klingande stämma , som ljöd likt en sang , helt och hallet fylld af sin egen melodi . 
Det blef ett ögonblicks tystnad . Stegen rasslade mot sanden , hans trötta , släpande , hennes jämna och fasta . 
Sa började han igen : 
»När du var hos mig i natt och vi sâgo mânen lysa pâ mitt barndomshem , och jag hviskade om allt gammalt , kändes det , som om du ej lyssnade eller ej förstod . Du blef allt hvitare och aflägsnare , dar du satt i fönstersmygen , och tili sist künde jag tro , att du var en gudinna , som stigit ner , Diana , som af en nyck kommit tili jorden utan att i sitt hjärta för ett uns bry sig om den stackars Endy - mion . »
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.