208 ROCOCONOVELLER 
gâng fâ vi bòra honom spela de högre sfärernas harmoni med deras oanade skönhet . Jag gär att hämta dig till kyrkan , moder . 
5 sept . 1794 . 
Min mor liar enträget yrkat , att jag skulle göra min reverens hos den unga friherrinnan Gyllen - bâga , med hvilken jag lekt som barn i Yxsundas park , ty min fader gaf den unga flickan handled - ning i guitarre . Jag har länge stretat emot , icke af nâgon dum och vidskeplig respekt för dem som slumpen födt med en stamiafla — hjärtats adelskap är för mig det enda verkliga — men därför , att min frimodighet lider af den etikett , som besöken i dessa hus fordra , helst riär man är af sä kalladt lägre stând , och därför , att min själ är för stolt för att vilja ödmjuka sig för en andryg , stammade han än frân kung Arilds tid . 
Men min moder har assurerai mig om den unga friherrinnans godhet , och dà gör jag alltför gärna en visit , helst som den stora ekonomiska förlust hon lidit ( sä godt som allt hon ägde har genom aflidne barons misshushâllning gâtt förloradt ) , gjort henne känslig för medmänniskors deltagandé . 
Sä gick jag skogsvägen tili sjöstranden , dar Yxsunda gârd ligger , omgifven af susande gröna löfängar . Den gamia parkens ekar stodo högtidliga och grâ , som den gâng vi lekte i deras skugga , och andmaten växte allt tätare pâ de stilla ruddammarna . Huset själft började se förfallet ut , och jag mindes