UR ETT HJÄRTAS DAGBOK . 
1 sept . 1794 . 
Väna hembygd ! Med hvilken salighet âter - finner sig ej mödans och flärdens son under dina susande aliñar , och hvilken balsamisk frid gjuta ej sabbatsaftonens klockor i en sargad själ , medan jag i den öppnade fönsterluften ser skymningen breda sitt dok kring den hvita kyrkan , där pysen i sin barndoms bönesuckar först kände andaktens ljufhet och ynglingen med af rörelse vattnadt öga gick tili Herrans bord ! 
Under de lummiga kronorna förbi min ensliga hydda gär vägen , pâ hvilken min evigt afhâllne fader vandrade alla de mânga âren vid denna tid ( ty han var klockare i X : s undangömda och fred - liga församling ) med brillorna för sina milda ögon och den lânga , framatböjda gestalten lutad mot spanskröret . Jag ser honom ännu pâ kyrkbacken växla nâgra ord med den vördnadsvärde och silfver - hârade kyrkoherden , innan denne lyfte klinkan tili sin trefna boning och försvann bakom staketets vinbärsbuskar , för att sedan i trygg begrundan vandra hemât , njutande aftonens svalka och sitt eget brösts ömhet . Ty hans ansiktes tvära och stränga drag voro blott en mask öfver ett alltför