20 
ROCOCONOVELLER 
Markisinnan Buoncompagni sjöng : 
I trän som skugga hvälfven , 
I löf i blomsterlunden , som för Zephyren skälfven , hör , Phyllis' tro är bunden . 
Hon fângad är mer än en trast kan i ett giller vara , och hennes hjärta sitter fast som lo i jägarns snara . 
Für herde utan klander i brand liar själen brunnit . 
Till evig tid Sylvander har hennes hjärta vunnit . 
I lust det slâr , i sorg det slâr , för älskarn skall det brista . 
Den dag , som han frân henne gâr , blir säkert hennes sista . 
Men alitici när markisinnan kom till dessa der , svek henne rösten och med bortvändt ansikte började hon grâta . 
»Hvarför dessa târar pâ er vackra kind ? » frâ - gade Ulrich - Theodor med ömt deltagande . 
»Ack , min prins , jag känner , att den dagen skall komma , dâ ni skall öfvergifva mig , och jag skall mista det adiaste hjärta och den mest full - komliga själ pâ jorden . Döm själf , i hvilket tillstând jag dâ mäste vara . — Ack , aldrig skall jag kunna öfverlefva det . » 
»Markisinna , er egen fullkomlighet är den bästa borgen pâ min trohet . Hvar skulle kunna finnas ett sä ömt hjärta och en sâ fulländad själ som er ? » 
Ulrich tog hennes händer , tryckte dem hetsigt , betäckte dem med kyssar , och de sade hvarandra