Full text: (5)

KALONYMOS 199 
lyckligt leende i de klara bla ögonen . En stockliolmsk sällskapsaftons ljusa glädtighet sväfvade kl ing honom med en atmosfär af lifsmod och munterhet , och det föreföll , som o¡n han riktigtnjöt af sin aftonvandrings brottning med blâsten frân Östersjön och all den flygande snön . Den stora kragen pâ sin kappa hade han icke slagit upp . Han lät vind och flingor piska sitt ansikte , och i Vinternattens ensamhet rägades hans själ af sin egen ungdom och lifslust . 
»Det är min fars gast , Kalonymos , som jag följer tili hans farkost . Han skall i gryningen fara tili Libau och vili ombord . » 
Esther hörde sin egen röst förändrad ur fjärran och hon tillfogade sedan högre för Kalonymos : 
»Det är vâr närmaste granne , kofferdikapten Trana . » 
»Sââ , främling , » sade Trana med sin friska , klingande stämma , »dä lär ni allt fâ gunga , ty det blâser upp i nordväst och blir storm till morgonen . . . men lycklig resa i alla fall . Och godnatt , Quds frid , jungfru Esther . » 
Hans röst fick ett sa varmt tonfali , när han vände sig till den unga flickan , att Kalonymos för - stod , att hon hade en hög plats i hans tankar . Esther rodnade själf , da hon böjde hufvudet tili afsked . Och gnolande pâ en Bellmansinelodi försvann kaptenen i snön , gâende trots mörkret raka vägen fram med säkerheten hos en man , hvilken är hemma hos sig själf . 
Emellertid hade Kalonymos och Esther tappat sin förra samtalstrâd , och de skulle ej mer âterfinna den . Blott ett par steg tili och det gröna , fräsande
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.