198 ROCOCONOVELLER 
valdas hjärtan , och orättvisan är heia den kedja af affall frân planen , som mäste framträda under för - verkligandet af densamma pä vâr jord , dà mäste ju ocksâ orättvisan finnas , och hvem vet , i hvilken grad den är en offrets nödvändighet för byggnadens bestand . Sä blir det än mer en heder för de trofasta skuldror , som satts att bära orättvisans heliga börda . » 
»Jag tror icke , att jag rätt förstar dig , Kalo - nymos . » 
»Nej , Esther , men om du fär ett par söner en gang , olika till Sinnesart och i förhallande tili lifvets gifvande och tagande makter och olika i kraften att bära sina egna och dina sorger , men bägge lika nödvändiga för dig och — för hvarandra , skall du kanske förstä mig . » 
Vandrarna hade under detta samtal lämnat de lugna gatorna och kommit ut pâ den vindblâsta Skeppsbron . Genom snön hörde de vâgorna brusa jäktande och rastlöst mot kajen , och sjöbrisen fläk - tade redan kali och främmande emellan dem . Om blott ett par minuter skulle de vara skilda ! Kalo - nymos säg ut , som om han ville tillägga nâgot till det han sagt , men i detsamma stötte de ihop med eil fotgängare , hvilken utan lykta trefvade sig fram genom snön . Drängen lyfte ljuset mot den kom - mandes ansikte , och denne tvärstannade i skenet . 
»Min Gud , jungfru Henoch , sá här dags ute , » sade han och tog artigt af sig hatten , medan han undrande betraktade Kalonymos . 
Det var en ung man med ett vackert , äkta svenskt utseende , en högväxt , blond gestalt och ett