190 ROCOCONOVELLER 
nödig tid och skygd för vindarna . Men pâ hälle - berget och i isdunklet växer intet , och agnarna för - skingras och dö i blâsten . Men det finnes frön , som mäste spira hvart de kastats , i öknar och pâ hälleberg , som växt i mörkret , piskats af ljung - elden och burit frukt — eller kalla dem agnar , fast man ej plär nämna agn det som kan grönska och bära frukt . » 
Och Kalonymos sade tili sig själf : »Läng är vintersolstândsnatten med marridten , plâgorna och törsten . Tungan läder fast vid gommen , blodet kokar mot huden , och du drömmer , att järnskodda hälar trampa din bröstkorg eller att den hammare slâr och slâr , som drifver järnspetsen genom ögon - locken . Men den natten har räckt i hundraden af är och marridten i hundraden , och hvar gâng väk - tarna med lurarna ropat mot morgonrodnaden , var det aftonrodnaden , som âterstrâlade pâ deras ögon - lock , och natten fortfor med sina nätter . » 
Och Kalonymos sâg pâ Henoch och sade tili sig själf : »Gränade , kan än ditt hjärta slâ ? Du , som likt stoden pâ en glömd graf sett de städer du bebott sköflade tili stenfält , du , som alla stjärne - nätter somnat in med det hvita hufvudet mot klago - muren och hvar morgon vaknat under oket . Du har spâtt det tusenâriga riket i skolsalarna pâ det gamia Babylon , du liar trampats under hofvarna af täflingshästarna vid Roms fastlag och piskats med skorpioner af mitran och tiaran . Flog och vinpress hafva slitits ur dina händer , svärdet ur ditt bälte och skördemannen och krigaren hafva fjättrats och förnedrats vid vikt och vâg . Men du uppehölls