ULRICH - THEODORS TROLOFNING 19
slottet , där allt var ordnadt pâ det grannaste , och allt väfdt i hennes älsklingsfärg , celadon - bleu , intill själfva sidenet pâ sängen , som uppbars af tvenne amoriner , hvilka kastade rosor och vallino ur gyllene ymnighetshorn . »Se där er tron , sköna markisinna , » sade Ulrich - Theodor med ett fint skämt .
Här i Mon - Bijou fingo nu de bâda älskande ett himmelskt paradis pâ jorden , och langt ifrân att aftaga tycktes deras kärlek växa under den ömse - sidiga samvaron med det dyrkade föremälet . När de ej jagade hjort , lustvandrade de i skogen och stego ned i gondolerna vid slottets brygga , och Ulrich - Theodor rodde själf markisinnan öfver tili Fasanön , där de kungliga fasanerna uppföddes och vârdades , och pâ gräset där i skuggan af de gamia träden sutto de i timmar , ömsom samtalande och ömsom sjungande tili cittran . — Ulrich - Theodor sjöng :
Hur fagert skogens fâglar smâ bland kvistar mânde kvittra , och strängarne en spelman sia pâ gyllne kärlekscittra , de dock ej künde tolka rätt min Phyllis' ljufva väsen , mer däjelig pâ h var je sätt , än nâgon ort bland grasen .
När Phebus' bloss i öster stâr , när nattens dok bli fällde , till Phyllis städs min tanke gär tili Astrilds ljufva välde , och när jag kysser rosenmun med marmorhvita tänder , ej sällare finns i den stund en man i Amors länder .