184 ROCOCONOVELLER 
och sammanstörtade tempel . Men om allt hvarpâ lagen ej gaf gensvar , genmälde ocksâ han : »därom vet lagen intet , därom veta vâra förfäder intet , om vet jag intet» , eller han tvang den fäfänglige frâgaren till tystnad med motfrâgor , om hur mânga snäckskal , som vittrat pâ stranden mellan Joppe och Askalon eller hur mânga plâgor Israels folk hade att genomgâ . När det dâ vardt tyst , blef hans röstäter koppartaflan med lagens visdom . 
Det var den lille kutryggige och kobente Josuah , den lärde nâlsmeden med märken af fattigdom och lâg börd i det hoptryckta ansiktet och de af knip - tâng och hammare valkade händerna . Hans yrke hade lärt honom hofsamhetens dygd och vördna - den för lifvets ringa krafter . Femtio väl mâttade hammàrslag mot den rykande mässingsträden kräfde nâlskaftet och lika mânga räfflan kring ögat , men när nâlen ändtligen lâg färdigfilad pâ städet var den danad tili att fästa och förena , icke tili att stinga och sâra . Och när natten föll , satt Josuah i dörren tili den svarta smedjan och följde stjärnornas vand - ringsfärd längs vändkretsen . Hur flammade det icke kring deras himmelsbanor och hvad vore natten , öknarna och hafven utan stjärnornas silfversken ! Men , tänkte han , ocksâ de smâ nâlhufvudena , hvilka nysmidda blänkte bland de svarta kolen i den släckta ässjan , hade sin glans och sin uppgift , och Josuahs hjärta fylldes af oändlighetens dyrkan . 
Men Elieser och . Josuah voro gamia , Eleasar - ben - Assarja var ung och sörjde däröfver . Oroligt kungablod rann i hans âdror frân bâda föräldrarnas sida och hans modçr hade varit en fager leksyster