182 ROCOCONOVELLER 
pâsk med oss — detta âr här , nästa i Israels välde , detta i slafveri , nästa i frihet . » 
Han tystnade och modern gjorde under duken ett litet tecken ât Michel , som nu skulle falla in med sin fraga . Med barnsliga och osäkra tonfali laste gössen de för gamia stämmor och fârade ansik - ten passande ljuden . Alla ögon voro fästa pâ honom . Han kröp med det lilla mörka lockhufvudet ner i boken . Skuggan af hans pekande finger flog som en svart fjäril öfver sidan . Ändtligen var han färdig och ropade med gäll och lycklig stämma ut slut - orden . Alla nickade och rullade tvärs öfver bordet nötter och frukter tili honom . Men nu begynte Henoch själfva berättelsen om Egypten . Hans föredrag var hvarken läsning eller sâng , men en blandning af bâdadera . Han gnolade orden pâ gamia traditionella melodier , förda frân land till land med förbundstecknen och smäleken , ärfda frail far till son med dragen och olyckorna , outslitliga , som folkets hopp , sällsamma , som besvärjelser frân tidens början , högtidliga , som upprepanden af oryggliga om än aldrig sa länge oförverkligade löften . Men till dessa urâldriga melodier knöt han lifvets alla andra : modems vaggsâng öfver sin förstfödde , goss - rösternas bröllopskörer i brudhemmet , glädjedagar - nas bordsvisor , ja , savoyardens gatrefräng tili nyckelharpan , allt flöt in i det stora flödet , i hvil - kets entoniga sorl sekler och seklers sorger sjunkit . 
Men ju mer Henoch kom in i handlingen , dess mer dramatisk blef hans ton . Ritualen förvandlades tili ett andligt skâdespel , och föresängarens figur skiftade och växte . Och rundt kring borden stämde