Full text: (5)

KALONYMOS 151 
kom ännu ihâg , hur mycket man kan lida , när man är ung . 
Kalonymos lutade hufvudet mot den garnies axel , och i en ström af târar och ord brusade det fram : hans sorg , hans ensamhet och det hatets bann , som lagts pâ hans hufvud och som fjättrade hans lif . Abraham - ha - Kohen skakade det hvita hufvudet . 
»Min son , » sade han , »vandra du , innan det blir kväll och sabbaten gar in , âter till kyrkogârden och lägg hämndens sten pâ de garnies graf . Den är deras och de vilja kanske visa den vid det stora vittnesmâlet . Men du skall vara fri , ty , ser du , kärlek är det pura guldet , som räntas och för - räntas . . . men hämnd är ett ondt arf och ingen skall lefva för en annans hat . » 
Kalonymos säg ängsligt forskande i den garnies ögon . En hädelse mot de döda tycktes honom râdet . Men Abraham - ha - Kohens âldrade ansikte talade med makten af visdom , som mognat och grânat , och det kom ro öfver ynglingen , när rabbinen lade en hvit duk pâ hans hjässa och välsignade hans vand - ring . Dà tog han stenen och bar den tili gârden , som lâg bland fälten pâ den vida slätten , omgärdad af stenmurar . Men den vanliga dyster - heten var i afton borta frân hvad judarna bruka kalla Israels trädgärd . Videt susade icke denna afton därinne pâ kyrkogârden som eljest om de fângna harporna vid strömmarna i Babylon , men prasslade gladt och luftigt för värvädret . Den svarta flädern , afskedets och skilsmässornas träd , höljdes af stora , hvita blomklasar , hvilkas kryddoft gaf den inne - slutna platsen en lukt af lugnt och väl tilläst hem .
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.