ULRICH - THEODORS TROLOFNING 13 
och Mandane kände , och som är sorg och bekym - mer och man kan dö af . Jag älskar markisinnan . » 
Ulrich - Theodors stämma var sä genomträngan - de , minen öfver hans eljest sä hurtiga och frimodiga ansikte sä sorgsen , att Hengstenberg fattades af medlidande . 
»Ers höghet , markisinnan har en fransysk kam - marfru , La Fleur , som är hennes förtrogna , och det faller s ig sä lyckligt , att ers höghets forste lö - pare , Schmidt , hvilken är en stor skälm och vagar imitera sin nâdige herre , besöker henne i hemlig - het . Ers höghet har sâlunda en väg att närma sig den sköna damen , som säkert ej kan vara omänsklig nog att motstâ en sâdan beundrare . » 
»À , Hengstenberg , du räddar mitt lif , hur skall jag kunna tacka dig , » utropade Ulrich - Theodor , tog genast fjädern , och förfaren som han var i att skrifva de artigaste epistlar , nerskref han genast följande rader : 
Biljett . 
Hur oviss , hur vansklig är ej mänskans loti ! Da lion redan Ivor sig i den trygga liamnen , krossas sheppet af stor men , och dà man tycker sig soni mesi i säkerhet , träff eis hjärtat af ett skott , fòr livilket ingen frälsning finnes ! Madame , bestäm öfver mitt öde — det Jigger i edra händer . Svara mig blott , att jag ej väckt ert miss - hag , och ni gör mig tili den sallaste bland dödlige , men om jag dristat mig alltför langt , i det jag vàgat säga er det jag icke har kraft ait fôrdôlja , làt dâ en olycklig i sin fòrtviflan âtminstone fa den lyckan att höra sin dödsdom af de lappar , hvilkas minsta ord aro hans be - fallningar , och hvilka han aldrig skall upphòra att tillbe .