ULRICH - THEODORS TROLOFNING 11 
genom dylik äkta förening de ärevördiga Maxi - milierna i Reuss förbundits med de ärorika charne i Anhalt . Öfverallt hördes styckeskott och muskötsalfvor och lyste fröjdeeldar . Sä gick tro - " lofningen för sig med all den ceremoni , som ett sä lysande tillfälle kräfde , och pâ aftonen var det galataffel i stora spegelsalen , vid hvilken musikanter spelade pâ särskildt därför rest estrad . Ensamt Ulrich - Theodor var tyst och sorgsen , dar han satt under tronhimmeln och kände Richissas blick hvila pâ sig . Det var nâgot inne i hans hjärta , han künde icke beskrifva hvad , som tärde honom , och han drog sig tili minnes en berättelse , hans höge fader brukade berätta frân den dag , dà han smordes till konung efter Ulrich - Theodors högtsalig herr mor - far , Frans - Ulrich — att kronan känts sä tung , att han hvarken kunnat glädjas eller tänka . Detsamma tyckte sig Ulrich - Theodor nu känna . Det var sâ - som han iförts en dräkt sä tung , att han ej för - mâdde bära den . 
Men när efter taffein dansen skulle begynna , hörde han en stämma som hviskade : »bellissimo principe — che piacere di ballare con 1 u i» , och när han vände sig om , sag lian , att dessa ord kommo frân en synnerligen skön dam . Hon sag ut som ömhetens fé själf . Ehuru ej stor och rätt spenslig , var hennes växt af fint behag . iles anletsdrag hade en finhet och en liflighet utan like , ögonen lyste af eld , kvickhet och innerlighet , och de svarta lockarna förhöjde glansen af hennes hy , hvilken utan konstens hjälp hade en beundrans - värd rodnad .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.