MAGISTRARNE I ÔSTERÂS
97
ligen stai bilden för att rädda den undan den för - ödelse , som hans mor lät alla spâr af förfalskaren undergâ .
Fadern hade aldrig bekymrat sig om sonen , och dock älskade gössen honom fantastiskt och lidelsefullt . Den stâtlige mannen , som alltid upp - trädde i váckra kläder och lysande uniformer och ständigt forde med sig lif , rörelse och musik , var äfventyret i barnets eljes sä tysta och regelrätta hem . Erland var sagoaktigt förtrollad af faderns tindrande ögon och stolta , svarta tupé och kände sig lycklig , blott han ur en vrâ künde se denne underhâlla gäster , skämta med damer eller sitta skrattande vid spelbordet och rulla de blanka duka - terna med en hvit , juvelprydd hand . Det lâg ocksâ nâgot tjusande och oförklaradt öfver Rutger Strâle . Han kom och gick ej som andra , men sâ att man alltid blef öfverraskad . Aldrig hade Erland sett honom resa bort utan att fâ ett oklart intryck af , att det var nâgot hemlighetsfullt bakom färden , och aldrig sett honom âterkomma i släden , rak och blek , utan att vänta en tilldragelse .
Sä kom den tragiska upplösningen . Erland be - grep den icke som gosse , och fòga mera nu . Ty hur litet förklara icke en rad nakna fakta ? Att fadern var en förfalskare och bedragare , det var hvad han hört redan som barn . Modern hade upp - repat det , som hon velat med glödande järn bränna in i hans hjärta denna skammens läxa . Men hur hängde alltsammans iliop ? Genom hvilken kedja af omständigheter var det , som den firade och för - mögne officeren förnedrade sig själf och vapnet med
7 . — Lev er tin , Magistrarne .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.