M AG I STRARNE I ÔSTERÂS 
95 
¡ timmar bara gâ och gâ rundt kring hennes hus . Hau hoppades att blott med sin viljas makt fâ henne att känna sin närvaro . Han ville öfver - rumpla henne i mörkret , när hon var vapenlös och oförberedd — när han icke motte den medvetna kvinnan med sitt spotska tal , men sângerskan , som med ögon gnistrande af guldstoft , gaf sig hän i sin dunkla röst och famnade som tropisk skugga . Med hennes eget utslagna , svarta hâr ville han fjättra henne , och hon skulle leende och lycklig lata det ske . Men allt detta förblef en fantasi . Skepnaden af en hög , rolos kvinna skymtade väl tnângen gang bak de fällda gardinerna , men aldrig öppnades eil ruta och aldrig kailade en älskad röst Erland vid namn . 
Sa var det ocksâ denna natt . Mânskenshvitt lag huset där , skyddadt af eil vakt af höga , svarta popplar vid den ensliga gatan . »Sylvi , » hviskade Erland . Han visste att hon icke künde sofva en natt som denna . Hon mäste höra tili dem , som känna det hvita ljuset falla som brännande fosfor - regn öfver bröstet . »Sylvi , » ropade han liögt och bad mörkret föra sitt rop med lieta kyssar tili nes mun . Men slutet , somnadt , med spökaktig relief af skenet frân fullmânen , hvilken lik en stor elektrisk bâglampa hängde i frostluften , lâg huset där , utan att en fönsterhake lyftes eller en rigel rördes . 
Erland lutade hufvudet mot den höga järn - grinden tili trädgärdsstaketet och ville grâta . Men en hund , som tjöt mot mânen , lät honom rycka tili . »Weltschmerz , förmodligen ocksâ , » sade han med ens kallt och torrt och betraktade djuret , soin
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.