MAGI STRARNE I ÔSTERÂS 
89 
samma säkerhet ur hans minne . Allt detta vetande hade hamnat pâ Österäs stadskällare . Den gamia schaggsoffan , i hvilken han satt , var hans kateder och bordet med whiskyn hans tryckpress , för ken han hvar afton författade en liei tidning , i hvilken dagens tilldragelser betraktades , historiskt , kommersiellt , socialt och politiskt , en tidning längt nier sprakande och innehâllsrik än nâgon af de publicerade . 
Urgerman verkade han med det mäktiga huf - vudet och det vajande röda skägget . Sä mäste de barbarer sett ut , som eröfrade Rom och tillägnade sig den klassiska civilisationen som marodörbyte . Men ju längre aftonen led , dess vâldsammare arbe - tade denne atlet af intelligens och alkohol , och hans hjärna snurrade och väsnades som en jättepropeller instängd i en docka . 
I afton gällde det den svenska poesien . . Det var ett tal , riktadt tili stallbrodern . och skalden . Kandidat Andersson - Alm hade ett vackert svenskt herrgârdsutseende med bla ögon . och blondt skägg . Han älskade sig själf i profil , och detta gaf hönom en viss uthâllighet i konsten att lyssna , vänd mot en talare , hvilket verkade sympatiskt . Han hade druckit mer än han künde göra skäl för , men hans fylla var tystlâten , blek och inätvänd . 
Roos betraktade honom och skakade pâ huf - 
vudet . 
»Det gör mig ondt att behöfva säga dig det , min käre skald , » sade han , »men jag är rädd att du , trots ditt högst förträffliga svenska utseende och den utan tvifvel trogna logdansakustiken i dina vers ,