MAGI STRARNE I ÔSTERÂS 
7 
tanden i snöret öfver sin skjorta . Nu först släppte han Engun och slätade hennes hopslitna hâr . 
»Hvad heter han ? » sporde han . 
»Ingvar , som den gamie , » sade hon och satte sig stilla bredvid barnet , som om intet händt . Men Asvar blickade ut mot Stenudden , där Mälarens bölja sprutade skum öfver gânggriftens klippblock , sä lyfte han af skinnlufvan , gick fram tili källan och högg i hällen med yxan den fruktskänkande solens heliga , allt omfattande kretstecken . 
Pâ strandvägen längs Mälaren skredo fyra yng - Ungar i mörka kâpor , bärande en likbär . Det var en klar försommarafton . Göken gol i alla fyra väderstrecken . Löjorna stimmade i vattenbrynet under albredden , sä fjällen lyste och vâgen häfdes lik en blank sköldbuckla . Solskifvan läg röd öfver granranden pâ andra sidan sjön och ekarna längs vagen fingo metallglans öfver bladen . 
De fyra ynglingarna sâgo sig ej omkring . Med nedböjda hufvuden vandrade de och buro med târade ögon den stenade lekamen af den , som i lifvet varit Södermanlands apostel , anglermunken Eskil , men hvilken nu med martyrpalmen mot axeln redan vid föregängaren Paulus' hand förts tili salig - hetens tron . En segerdag hade hans dödsdag varit , en heiig triumf hans hädanfärd . Hur oförglömligt skulle ynglingarna icke minnas honom , där han stod midt emot sveakonungen själf och med sin bön tvang himmçlns regn att släcka çlden pâ afgudarnas altare ,
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.