MAGI STRARNE 1 ÔSTERÂS 
77 
den enda skänk jag har kvar ifrân Hans far . Det föll för mycket skam , lögn och târar öfver allt , som kom sedan , för att jag skulle kunnat bevara nâgot mera frân hans hand . Du har nog märkt , Karin , att hans namn här aldrig nämnes och att ingen bild , intet spâr af honom finnes i mitt hus . » 
»Mor ! Mor ! » afbröt Erland blek . 
»Tyst , Erland ! Karin skall höra detta , nu när hon blir min dotter . Och du Erland , tag armbandet här , som din far gaf mig den gângen han och jag voro som ni , helt unga , och först började hâlla af hvarann , och báda — jag tror och hoppas det — bâda lofvade med heia hjärtat . Tag det enda minne jag kunnat gömma af din far och gif det tili din trolofvade , fast det är ett fattigt litet smycke utan värde . » 
Ur en bla pappask tog fru Strale frani ett gam - maldags armband af guld och svart emalj . 
»Dieu vous garde , lyder inskriften , » sade hon , »och nu skall Erland själf fästa det pâ Karins arm . » 
Den unga flickan rückte tyst fram sin hand . Hennes ögon stodo fulla af târar . Men när Erland tog det gamia armbandet ur moderns tärda hand och fäste det kring Karins runda handled , fylldes han af högtidlighet . Allt skämt försvann längt borta . Hans egna ord och skratt frân ögonblicket förut fladdrade bort i en förrunnen dröm . Det var , som han just vaknat till en allvarsam , men lugn och samlad dag . En svag viljas längtan efter det väsent - liga rörde sig dunkelt inom honom , en önskan att kunna skapa en stilla helhet af sitt lif , en bön om kraft alt varda ett stöd för det sorglösa barn , som
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.