76 
MAGI STRARNE I ÔSTERÂS 
lampan dâsigt under den mattslipade kupan , och sedan hon slagit sig ned i den raka soffan började hon , med de magra händerna korslagda , tala till de bâda unga , som stodo där bortkomna och under - samma : 
»Jag har användt heia söndagen i dag tili att städa i mina lâdor . Ni kunna nog icke förstä , hvad det vili säga för en gammal fru att gòra en sâdan generalmönstring , att taga fram alla de gamia nipperna och ett för ett öppna etuierna , att hitta minnen af alla slag frân de fâ giada och de mânga sorgsna dagarna , hâgkomster af döda människor och af platser , som man aldrig sedan âtersett , att stryka med handen öfver broderier och skärp frân ungdomen . Hela ens lif ter sig för blicken med underlig klarhet , och man ser sâ tydligt den lilla tusendedel , som var verklighet och som bestod profvet , losa sig frân massan af fras , svek och illusion . » Hon gjorde ett ögonblicks uppehâll och stirrade med blekta , färglösa ögon rakt framför sig . Sonen förstod , hvar #hennes tanke var , och kände ett styng genom hjärtat . Sä begynte hon igen med sin mörkaste röst , den som Erland alltid kände tränga djupt in mot sina inälfvor . 
»Dock , detta är väl âlderdomens syn pâ världen och kan förblifva dess hemlighet . Men medan jag under sâdana tankar städade i mina lâdor , var det jag hittade en sak , som varit mig dyrbarast af allt . Det är ett gammalt smycke , som jag förut pâ lânga âr ej ens förmätt se pâ , men som jag i dag tagit fram , ty jag ville gärna , att Erland skulle gifva det tili Karin i förlofningsgäfva . . . Det är