Full text: (4,2)

MAGI STRARNE I ÔSTERÂS 
75 
lilla flickhjärta sprattla som en fângen fâgel i sin hand . Han lutade sig ned öfver henne och kysste häftigt hennes härfäste . Hvad hon var ung och frisk ! Hon doftade mjölk och blomma ! Hvad söndagseftermiddagen skulle vara kulen och out - härdlig utan henne ! Han slog armen om hennes lif och forde henne sakta öfver golfvet tili den stora länstolen vid uret , och leende sâgo de sina skuggor hinna upp hvarann och smälta samman i halfmörkret . 
Erland satte sig och bredde ut armarna . 
»Skall du nu fâ sitta pâ Gud Faders högra hand , » sade han . 
Men just dà Karin skulle hoppa upp i hans knä och smyga sig tili honom , öppnades dörren . En hög , mörk gestalt stod dar , omfluten af lamp - ljus frân rummet innanför . 
»Hvad gör ni här i mörkret , barn ? » 
»Inga mörkrets gärningar àtminstone , » svarade Erland och skrattade , dock utan att nu , lika litet som nâgonsin , förblifva oberörd af det intryck af allvar , sträng plikt och besvikenhet , som hans mors person ständigt meddelade . Han kände Karins hand darrande lösa sig ur sin . Liksom en dyster bud - bärarinna , tyngd af sina sorgliga underrättelser , verkade ocksâ fru Strâle , dà hon plötsligt öppnade dörren och infattad af de hvita dörrposterna stod där , mörkklädd i dunklet , inedan skenet inifrân lät den svarta flätkorgen öfver hennes hjâçsa lysa mot det i elfenben skurna ansiktet . 
»Erland och Karin , kom in tili mig ett tag , jag vili säga er ett ord . » 
Inné i fru Strâles blekta , gröna arbetsrum brann
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.