72 
MAGISTRARNE I ÔSTERÂS 
och besökarna förströdt stafva pâ bokstäfverna och smâle ât det gamia kuriösa namnet , som när man i en dammgömma hittar ett föräldradt plagg , som är onyttigt och utan mening . 
Gabriel tryckte kalotten djupt ned i pannan , och fast han icke künde spela , tog han faderns gamia instrument ur lâdan , satte det mellan sina knän och famlade med strâken öfver de för länge sedan somnade strängarna . — 
VI . 
»Sä stâ vi här och spela Fortuna samman , precis som när vi voro barn . 
Vet du hvad , Karin , jag börjar blifva rädd att det är din mening , att vi tvâ skola spela det speiet samman en längre tid . » 
»Ack ja , Erland ! » 
Det kom sä utan omsvep och oöfverlagdt , att den kallaste mäste känna sig smickrad . . Den lätt - rörde Erland Strâle log belâtet och lät cigarrettröken hvirfla som en blâ slöja kring den unga flickans askblonda hufvud , där hon stod framátlutad med sin lilla kö . i handen öfver det gamia Fortuna - bordet frân trädgärden , under vintern inflyttadt i salen . Pâ Karins utseende passade alla de klas - siskt svenska liknelserna för kvinnoskönhet . Ty hon var verkligen röd som en ros , hvit som snö och smal om lifvet som en vidja , utan att därför sakna