Full text: Magistrarne i Österås (4,2)

MAGI STRARNE I ÖSTERAS 
71 
minskade bilden pâ en kvicksilfverkula sâg den gamie i fjärran en ung , blond svensk , som stödd mot en flygel stod brydd och bugande , medan ett par stora , judiska sammetsögon logo vänligt mot honom : wird mal was draus werden ! 
Gabriel tänkte pâ allt detta och hur han sedan han bief vuxen aldrig utan rörelse kunnat se fadern spela . Det kom sig ocksâ däraf att denne , när Gabriel var liten , brukade — det var vai gamia vanan — ställa parfveln mellan knäna , precis som instrumentet , klappa honom pâ hufvudet , som han gjorde med gripbrädet däruppe pâ cellon , brumma och puttra ett tag , och sä künde det blifva sagor och berättelser heia kvällen , som det pâ cellon blef iriusik . 
Men när Gabriel mindes detta och tusen smâ - drag därtill , som lefde upp härinne i föräldrarnas rum , vardt det honom tungt om hjärtat . Det var icke hans egen ensamhet , som tryckte . Det var icke han själf , Gabriel , som ville fortlefva . Hans gossar skulle hetat Gottschalk och Casper och flickorna efter modern och tanterna . Men det hemska i , att alla minnena om dem han älskat med blodets blinda instinkt och makt skulle gâ bort med honom själf , lät honom rysa , som när man ser en sten sjunka i ett tomt svart djup . Äfven den kallsinte skälfver vid tanken pâ ett folks under - gâng , och det var ett lielt litet folk , som haft sin historia , sina hjältar och slagne och sitt namn , som skulle gâ i grafven med honom själf . Ingen skulle mer lieta Herrlaenius . Pâ kyrkogârden skulle namnet smâningom förvittra pâ de försummade vârdarna ,
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.