142 
MAGISTRARNE I ÔSTERÂS 
därät , liksoni gammalt folk , som pyntas till högtid . Nu , när det mörknade , tändes eldarna öfverallt , pâ bergsuddarna i sjön , sä den skälfvande ljuspelaren speglade i vattnet , högt uppe i skogsbrynen , bland svart ris , i kolmilor , svedjeland och pâ de mânga redan gröna höjderna i Sörmland . Det var löftes - eldar och vârdeldar , reningseldar och offereldar , sä längt man frân Österäs domkyrkoberg künde se af Sverige . De tindrade och blänkte och slocknade först , sedan ungdomen sjungande tâgat hein frân rektorns trädgard och de gamia stilla tagit god natt af det ârets valborgsmässoafton .