MAGISTRARNE 1 ÖSTERAS 

141 

och deras tankar och bekymmer blefvo borta och drunknade i sorlet frân alla dessa bullrande och stojande ungdomar . Lärarna reste sig och gingo mellan lederna och klasserna . De började hos de högsta gymnasisterna , som nästan hade svârt att bemantla den vänliga och nedlâtande öfverlägsenhet , de kände mot sina lärare , betraktande dem sâsom föräldrade original , med hvilkas egenheter man fick hafva fördrag , och slutade hos smâttingarna , för hvilka denna sorts samvaro med magistrarna i en trädgärd och utan nâgon sorts etikett var underlig och spännande , som att komma bakom kulisserna pâ en teater . Rektor Frank hälsade alla välkomna , och sedan gick det löst öfver vâfflorna och majölet vid de lânga borden . Gräshoppsvärmarna i / Egypti land skötte icke sin af försynen bestämda uppgift bättre än alla dessa lössluppna skolgossar . Och sedan man ätit och druckit märg i benen , upp - stämde sângarna alla de gamia vârsânger , som deras äldre broder och kamrater samtidigt sjöngo pâ slotts - backen i Uppsala utanför den röda Vasaborgen med de skimrande rutorna . 

Nu steg aftonstjärnan mild och strâlande pä den blä himmeln och lyste rakt öfver takryttaren pä S : t Eskils kyrka . En blä , stilla kväll läg öfver österäs gator med alla de öppna fönstren och grâ - nade och unga hjässor pâ förstusvalarna . Mälaren lâg blankblâ och skvalpade gungande mot strän - derna , i hvilkas sälgdungar hängena lyste lätta och gulfransade . Men uppe i backarna och pâ höjderna hade gamia grâ björkar och manga granar fâtt nya skott — och sâgo halft trotta och ledsna ut