MAGI STRARNE I ÔSTERÂS
13
Hilgen följde med blicken som förtrollad en mörk kvinna . Hon hade smâ silfverbjällror i sin kjortel - vâd , som klingade vid hennes lätta steg . Halsen lyste öfver lifstyckets märdbräm och pâ det svaria hâret bar hon en silfverkrans . Det var en ung adelsfru , och lion log ât ynglingen , när hon brusade förbi .
Men nu hade de bâda vandrarna nâtt mâlet , S : t Eskils källa i gatuprânget framför den lâga dop - kyrkan . Klosterläraren satte sig pâ den murade brunnskanten och talade sakta tili lärjungen :
»Laurentius , min son . Du är säkert den siste , som jag handleder i boklig konst och andans kun - skap . Och hvem vet , hur länge jag far dröja hos dig ? I afton slutar Brittmässan . Väl känner jag denna luftens klarhet och lönnbladens sätt att ut - bredda och stilla segna till jorden . Det kommer frost i natt och i morgen slâr stormen in frân hafvet .
Laurentius , vi stâ alla i Guds vilja , sparfven , som nyss flugit ur nästet , lika väl som den gamia vargen , hvilken tyst ligger och bidar slutet i stenlyan . Men det finns likväl en lag , som lâter dödens frön växa med âren och mogna , tills förgängelsen stâr som ett multnadt , svart kärnhus inom oss . Dà beder man hvar afton : lât nu din tjänare fara , och hälsar hvar morgon sâsom den sista betydelsens
dag *
Alltsâ gifver jag dig i kväll vid heiige Eskils källa min kanske sista lära . Källan berättas ju hafva fâtt lif , när martyrens ben fördes tili bisätt - ningen . Sä förhäller det sig icke . Den fanns längt

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.