134 
MAGISTRARNE I ÖSTERAS 
panna och trycka Karins hand . Herre Gud , han hade varit för svag för att hugga i den hârda morn , men han künde kanske forma ett litet konst - verk i den mjuka , eftergifvande leran . Hvarför skulle det icke , trots allt , kunna blifva nâgot stilla och vackert af hans lif ? Det var de stora sâp - bubblorna , som brusto , men de smâ , som muntert lefde sin tid och speglade sol och giada ansikten . 
XII . 
Den blâ valborgsmässoaftonen begynte med vemod . Ty pâ middagen begrofs i hela katedral - skolans närvaro en liten lärjunge , som dött ett par dagar förut . Det var en blek , bortkommen liten latinare i fjärde klassen , hvilkens föräldrar bodde längt borta pâ landet och icke hunnit in tili Österäs under gossens korta - sjukdom . Landtbarnet hade dött ensamt i ett inackorderingshus i Staden , och hans klasskamrater fâtt delà hans halflästa skol - böcker och hans temahäften . Men pâ valborgs - mässomorgonen hade föräldrarna kommit âkande genom tullen med ett par gamia tröttkörda vagns - hästar , hvilka gössen om somrarna brukade rida pâ och föra i bet i gârdens björkhage . Rektor Frank höll själf jordfästningen i domkyrkan . Alla lärarna voro med i hvita halsdukar och alla gossarna med skolstandaret florhöljdt i sin midt . Rektorns malm - stämma fyllde de höga hvalfven . I det hallbreda
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.