128 
MAGISTRARNE I ÔSTERÂS 
sá länge af vintern isade trädgarden lösas ur frost - dvalan . 
Krokus och snödroppar knoppades mot söder , och fast träden och buskarna i de gamia bersâerna och gângarna ännu voro mörka , utan skott eller ansats tili grönska , säg man att de sträckte pâ sig i sömnens sista oroliga timme och redan drömde om uppvaknandet med mot solen höjdt kvistverk . 
Erland dref i tankar och hagkomster , som han icke lät taga gestalt , mellan träden och de tomma blomlanden . Solglittret öfver Mälaren drog honom omedvetet mot trädgärdens slut vid naden längs efter sjön . Hängande öfver staketet följde han de krusade vâgomas gang . . Dock , var - blásten lät honom icke varaifred , utan väckte honom ur drömmeriet med gällt sorl och brus öfver hufvu - det . Det Ijöd som sjöfaglar , hvilka skreko mot hafs , sâsom de gröna böljornas larm mot skärets fyrklippa , som propellerns slag och Atlanterângarens lurar och pipor . Erland säg upp . Det var i den närstäende telegrafstolpens järnträdar , som vinden tjöt , en korus af kailande , okända röster med alia slags lockelser och löften . Det var i ledningens porslinshufvar det klingade af vapen , kvinnoskratt , rulladt guld och sköra glaspokaler . Det var eil skärande sâng af naturelement , människostrupar och maskinsorl . land slöt de matta ögonen , skälfde i hela kroppen och lyssnade . 
Han sâg Sylvi stâ pâ däcket till sin nordsjöbät , strâlande och hög med hafssolen öfver sin svarta härhjälm och stormen mot sin dunkelvarma hud . 
Bakom fartyget spände kölvattnet sin glitter -
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.